[To an excessive degree; going beyond what is expected, usual, normal or appropriate]
Dårskap och dröm
Hämta länk
Facebook
X
Pinterest
E-post
Andra appar
Har varit några dagar på ön Reunion, utanför Madagaskar i Indiska Oceanen. Varje år i oktober hålls här ett ultra-lopp, Grand Raid Ile de la Reunion eller som det oftast kallas Diagonale des Fous - Dårarnas Passage. Öknamnet kommer troligen från det faktum att stigen är lång och går genom högst ogästvänlig terräng. Den totala längden varierar men är oftast 170 kilometer eller strax därunder. Reunion är en liten vulkanö med en topp över tretusen och flera över tvåtusen så trots den lilla ytan ryms djupa dalar och höga vulkan-berg. Temperaturen ligger stadigt strax under trettio och luftfuktigheten är påtaglig. Stigarna slingriga och väldigt tekniska. En tidigare damvinnare beskrev loppet som - "Welcome to hell". Scenen upplagd för äventyr.
Morgondagens terräng
Inte bara rötter
Dramatiskt landskap
Energiplan
Utrustning och drop-bags med energi plus ombyten
Två drop-bags, en vid Cilaos efter 65 kilometer och ytterligare en vid Sans Souci efter 126 kilometer. Energiplanen klar, västen packad och drop-bags hopsnörade. Energiplanen enkel - 300-400 kcal per timme. Löpplanen likaså - flyta de första 61, hålla igen en aning fram till 113 och sedan rulla på med vad som finns kvar. Första sträckan tre toppar på profilen, andra fyra toppar och så även tredje. Starten går imorgon torsdag klockan 22:00 lokal tid och åtta timmars mörkerlöpning inleder loppet.
Tuffa passager vid 58k, 71k och 108k
Obligatorisk utrustning, runt 3000 kcal i västen per sträcka där stor del är gel och sportdryck både blandad och oblandad. 400 kcal per flaska. Klockvalet blev dock inte riktigt som planerat. Köpte ny klocka innan loppet, Garmin 935, för att få batteri som räcker hela loppet. Hittar dock inte laddsladden så den planen blev att backa innan packandet började.
Diagonale des Fous är ett av de lopp jag länge velat göra men inte känt att jag kanske varit förberedd. Ett drömlopp. Anmäld, på plats och redo för den långa stig som väntar på andra sidan startlinjen. Hoppas svagheten i benen underTDSblev eliminerad under mina två träningsveckor i Chamonix som föregick denna resa (Arbetsläger).
As always, time flies in Item. Run, eat, sleep, eat, run, eat, sleep. Repeat. Makes experience of time in Iten as something highly transient and visits ephemeral. Feeling, just arrived but the calender says fly home. More than five weeks passed. The repetetive pattern of every day life here makes the elastic memory play tricks on your mind. Something already experienced does not have to be registered again and the lesser "writes" to your memory needed, the faster time seem to pass. Rooms at HATC (High Altitude Training Camp) My half of the room Fruit for sale outside camp - big avocado 2 SEK and mango 1-2 SEK Coming here before Christmas, I had two goals - 1) don't train too much or too hard, sub-twohundred k and 2) do the ab-wheel from standing position. The first goal due to the fact that 2018 was a bad year and I'm in too bad shape to take much beating. In 2017 I spent four weeks in Iten, ran 1000k, flew home and got ill. In 2018 I spent fi...
Fortfarande en stund till soluppgång. Prognosen visade en dag med fin förmiddag och skakig senare del. Denna tidiga timme låg molndiset lågt, som ett lock över dalen. Vad som fanns ovan skulle inte skönjas förrän solen gått upp och skrämt diset på flykt. Västen var redan packad sen fredags kväll. Några gel, några bitar Bounty samt energidrycks-pulver i två flaskor. Gårdagens prognos hade visat ostadigt väder på höjderna och jag valde då att skjuta på äventyret en dag. Större delen av rutten var för mig okänd mark och jag visste inte riktigt hur lång utflykten skulle bli. Planen var till St Moritz via Serlas och tillbaka via Pontresina. Tre eller fyra passager över 2800 meter. Alternativ fanns sista delen av turen. När jag började jogga uppför Val Federia hade det börjat ljusna. Molndiset låg fortfarande lågt och kompakt. Temperaturen var behaglig, strax under femton. Vindstilla. Forsen längs leden brusade och på avstånd klämtade bjällrorna från de morgonbetande korna. Harmoni...
Varför jobba från Grindelwald i Schweiz? För att göra om samma misstag som förra året? Förberedande träning inför TDS. Lappa bristerna från 2017 och inte lämna någon del av löpmotorn ostärkt. Full av motivation och inspiration bilade jag då ner till Grindelwald, etablerade kontor och sprang berg, backar upp och ner så benen brann av ömhet. Härdning. Samtidigt jobbade jag heltid mellan de två träningspassen. Sliten? Jo, till och från var jag så trött att jag nästan somnade när jag hamnade sittandes i soffan. Hade ett löst träningschema som jag följde. Efter två veckor i Grindelwald vidare till paradiset Livigno för tre veckors träning varav sista utan jobb. Semester började. Något mer sansat upplägg med en träningsfri helg då jag flög Oslo och vidare till bröllop i Årjäng. Ingen vila. En resande vecka med tuff träning i Cervinia och Val d'Isere följde innan jag slutligen åkte till Toni och Mimmi i Montroc för drygt två lugna veckors träning innan TDS. Veckan innan start stukade ja...
Kommentarer
Skicka en kommentar