[To an excessive degree; going beyond what is expected, usual, normal or appropriate]
Dårskap och dröm
Hämta länk
Facebook
X
Pinterest
E-post
Andra appar
Har varit några dagar på ön Reunion, utanför Madagaskar i Indiska Oceanen. Varje år i oktober hålls här ett ultra-lopp, Grand Raid Ile de la Reunion eller som det oftast kallas Diagonale des Fous - Dårarnas Passage. Öknamnet kommer troligen från det faktum att stigen är lång och går genom högst ogästvänlig terräng. Den totala längden varierar men är oftast 170 kilometer eller strax därunder. Reunion är en liten vulkanö med en topp över tretusen och flera över tvåtusen så trots den lilla ytan ryms djupa dalar och höga vulkan-berg. Temperaturen ligger stadigt strax under trettio och luftfuktigheten är påtaglig. Stigarna slingriga och väldigt tekniska. En tidigare damvinnare beskrev loppet som - "Welcome to hell". Scenen upplagd för äventyr.
Morgondagens terräng
Inte bara rötter
Dramatiskt landskap
Energiplan
Utrustning och drop-bags med energi plus ombyten
Två drop-bags, en vid Cilaos efter 65 kilometer och ytterligare en vid Sans Souci efter 126 kilometer. Energiplanen klar, västen packad och drop-bags hopsnörade. Energiplanen enkel - 300-400 kcal per timme. Löpplanen likaså - flyta de första 61, hålla igen en aning fram till 113 och sedan rulla på med vad som finns kvar. Första sträckan tre toppar på profilen, andra fyra toppar och så även tredje. Starten går imorgon torsdag klockan 22:00 lokal tid och åtta timmars mörkerlöpning inleder loppet.
Tuffa passager vid 58k, 71k och 108k
Obligatorisk utrustning, runt 3000 kcal i västen per sträcka där stor del är gel och sportdryck både blandad och oblandad. 400 kcal per flaska. Klockvalet blev dock inte riktigt som planerat. Köpte ny klocka innan loppet, Garmin 935, för att få batteri som räcker hela loppet. Hittar dock inte laddsladden så den planen blev att backa innan packandet började.
Diagonale des Fous är ett av de lopp jag länge velat göra men inte känt att jag kanske varit förberedd. Ett drömlopp. Anmäld, på plats och redo för den långa stig som väntar på andra sidan startlinjen. Hoppas svagheten i benen underTDSblev eliminerad under mina två träningsveckor i Chamonix som föregick denna resa (Arbetsläger).
As always, time flies in Item. Run, eat, sleep, eat, run, eat, sleep. Repeat. Makes experience of time in Iten as something highly transient and visits ephemeral. Feeling, just arrived but the calender says fly home. More than five weeks passed. The repetetive pattern of every day life here makes the elastic memory play tricks on your mind. Something already experienced does not have to be registered again and the lesser "writes" to your memory needed, the faster time seem to pass. Rooms at HATC (High Altitude Training Camp) My half of the room Fruit for sale outside camp - big avocado 2 SEK and mango 1-2 SEK Coming here before Christmas, I had two goals - 1) don't train too much or too hard, sub-twohundred k and 2) do the ab-wheel from standing position. The first goal due to the fact that 2018 was a bad year and I'm in too bad shape to take much beating. In 2017 I spent four weeks in Iten, ran 1000k, flew home and got ill. In 2018 I spent fi...
Det var länge sedan jag besökte ett nytt land. Så länge sedan jag inte minns vart och när. Det finns dock långt fler länder att se än vad som setts. Upplevelsen är skillnaderna. Nu. Ville bara komma "hem" för en stund. Hem som i något där man trivs bäst, inte vardag och utan måsten. Bara. Vara. Hemma. Läsa en bok. Dricka en Guinness. Guiness på Brick Alley Café Anrika The Temple Bar Henry Street och den 120 meter höga The Spire Dublin känns som en stad av lagom storlek. Utan stress. Platt och inklämd mellan några kullar och havet. Sten och tegel i gamla kvarter och moderna områden. Explore by walking. Benen räcker gott till att upptäcka de centrala delarna där det mesta kretsar kring Temple Bar. Kulturen, vad som återfinns på pubarna. Guiness och trubadurer. Letandes plats för läsande och Guiness hittade jag en pub, Brick Alley Café, nära den legendariska The Temple Bar. En timme senare gled en gråskäggig trubadur in och spelade irländskt på en liten gitarr. Han var du...
Iten i Kenya har blivit en tradition. Åttonde gången. Blev biten och inspirerad 2012 under ett läger anordnat av Ulf Friberg i samarbete med jogg.se . Två veckor i ett litet samhälle på kenyanska höglandet dit stressen inte hittat men där farten var mer uppskruvad än på någon annan plats jag varit. Byn lever och andas löpning, en del av det kenyanska löpundret. Stora grupper av kenyanska löpare rullar de röda grusvägarna sju dagar i veckan. Hetsar varandra till stordåd. Konkurrerar om de få möjligheterna att få komma ut på världsscenen. Möjligheten till pengar och berömmelse. Vägarna runt Iten skapar är ett litet paradis för löpning Minsta motlut ger märbar ökning av puls och fin träning Fart tränas på grusbanor ger tuffhet Finns även skogspartier med fina stigar Förra årets resa var löpmässigt en flera veckor lång misär. I sluter av oktober, två månader innan hade jag gjort mitt första långa stiglopp om 170 kilometer, Dårarnas Diagonal på ön...
Kommentarer
Skicka en kommentar