[To an excessive degree; going beyond what is expected, usual, normal or appropriate]
Dårskap och dröm
Hämta länk
Facebook
X
Pinterest
E-post
Andra appar
Har varit några dagar på ön Reunion, utanför Madagaskar i Indiska Oceanen. Varje år i oktober hålls här ett ultra-lopp, Grand Raid Ile de la Reunion eller som det oftast kallas Diagonale des Fous - Dårarnas Passage. Öknamnet kommer troligen från det faktum att stigen är lång och går genom högst ogästvänlig terräng. Den totala längden varierar men är oftast 170 kilometer eller strax därunder. Reunion är en liten vulkanö med en topp över tretusen och flera över tvåtusen så trots den lilla ytan ryms djupa dalar och höga vulkan-berg. Temperaturen ligger stadigt strax under trettio och luftfuktigheten är påtaglig. Stigarna slingriga och väldigt tekniska. En tidigare damvinnare beskrev loppet som - "Welcome to hell". Scenen upplagd för äventyr.
Morgondagens terräng
Inte bara rötter
Dramatiskt landskap
Energiplan
Utrustning och drop-bags med energi plus ombyten
Två drop-bags, en vid Cilaos efter 65 kilometer och ytterligare en vid Sans Souci efter 126 kilometer. Energiplanen klar, västen packad och drop-bags hopsnörade. Energiplanen enkel - 300-400 kcal per timme. Löpplanen likaså - flyta de första 61, hålla igen en aning fram till 113 och sedan rulla på med vad som finns kvar. Första sträckan tre toppar på profilen, andra fyra toppar och så även tredje. Starten går imorgon torsdag klockan 22:00 lokal tid och åtta timmars mörkerlöpning inleder loppet.
Tuffa passager vid 58k, 71k och 108k
Obligatorisk utrustning, runt 3000 kcal i västen per sträcka där stor del är gel och sportdryck både blandad och oblandad. 400 kcal per flaska. Klockvalet blev dock inte riktigt som planerat. Köpte ny klocka innan loppet, Garmin 935, för att få batteri som räcker hela loppet. Hittar dock inte laddsladden så den planen blev att backa innan packandet började.
Diagonale des Fous är ett av de lopp jag länge velat göra men inte känt att jag kanske varit förberedd. Ett drömlopp. Anmäld, på plats och redo för den långa stig som väntar på andra sidan startlinjen. Hoppas svagheten i benen underTDSblev eliminerad under mina två träningsveckor i Chamonix som föregick denna resa (Arbetsläger).
As always, time flies in Item. Run, eat, sleep, eat, run, eat, sleep. Repeat. Makes experience of time in Iten as something highly transient and visits ephemeral. Feeling, just arrived but the calender says fly home. More than five weeks passed. The repetetive pattern of every day life here makes the elastic memory play tricks on your mind. Something already experienced does not have to be registered again and the lesser "writes" to your memory needed, the faster time seem to pass. Rooms at HATC (High Altitude Training Camp) My half of the room Fruit for sale outside camp - big avocado 2 SEK and mango 1-2 SEK Coming here before Christmas, I had two goals - 1) don't train too much or too hard, sub-twohundred k and 2) do the ab-wheel from standing position. The first goal due to the fact that 2018 was a bad year and I'm in too bad shape to take much beating. In 2017 I spent four weeks in Iten, ran 1000k, flew home and got ill. In 2018 I spent fi...
Det var länge sedan jag besökte ett nytt land. Så länge sedan jag inte minns vart och när. Det finns dock långt fler länder att se än vad som setts. Upplevelsen är skillnaderna. Nu. Ville bara komma "hem" för en stund. Hem som i något där man trivs bäst, inte vardag och utan måsten. Bara. Vara. Hemma. Läsa en bok. Dricka en Guinness. Guiness på Brick Alley Café Anrika The Temple Bar Henry Street och den 120 meter höga The Spire Dublin känns som en stad av lagom storlek. Utan stress. Platt och inklämd mellan några kullar och havet. Sten och tegel i gamla kvarter och moderna områden. Explore by walking. Benen räcker gott till att upptäcka de centrala delarna där det mesta kretsar kring Temple Bar. Kulturen, vad som återfinns på pubarna. Guiness och trubadurer. Letandes plats för läsande och Guiness hittade jag en pub, Brick Alley Café, nära den legendariska The Temple Bar. En timme senare gled en gråskäggig trubadur in och spelade irländskt på en liten gitarr. Han var du...
A ttityd, nonchalans, talang, utstrålning musikaliskt paketerat - rock'n roll. Bandet som hade detta och var rock'n rollens största under några år i slutet av nittonhundratalet stod på scenen i Strawberry Arena igår. Kreativa kärnan från när det begav sig Duff, Slash och Axl var på plats, Izzy saknades. En andra turné sedan delar av bandet blev sams med Axl igen. I samma arena, då Friends Arena, var bandet på scen 2017 med turnéen 'Not In This Lifetime'. Ståplats vid staketet utanför Golden Circle tillsammans med en fantastiskt tråkig Stockholms-publik. "Är du från Söder eller?" vräkte en irriterad snubbe ur sig riktat mot några killar som ville dansa och ta in konserten som det sig bör. Den sura stockholmaren ville antagligen bara stå still och vara sur. Men då kanske man inte ska vara långt fram på en konsert? Förutom att publiken oftast suger i Solna så är ljudet allt som oftast dåligt. Denna kväll för åtta år sedan var publiken såpass dålig att det gjorde ...
Kommentarer
Skicka en kommentar